Direktlänk till inlägg 17 oktober 2013
Nu är den här.
Kylan, tomheten och rusket. Hösten gräver sig djupare i mitt medvetande.
En enhörning visar sig vara exakt det den utgett sig för. Icke existerande.
Lite för bra för att vara sann. Men vid närmare granskning visar den sitt rätta jag.
Själv står man kvar och gapar, och förstår inte hur man kunde tro att något sånt existerade.
Men hösten är också vacker. Färggrann och mystisk. Man får inte glömma det i allt som blommar upp.
Tid är allt jag har för tillfället och egentligen är det min värsta fiende. Jag gräver för djupt då.
Tvivlar och tänker.
Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar. Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare. I ett stycke ur texten sjunger hon: "Och j...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|