Med mycket i huvudet och en oro att stilla begav jag mig ut på en promenad ikväll. 

Jag ville gå tills jag kände att jag var nöjd.

Det slutade i en promenad på 1h 45m. Jag gick från Fruängen till Gamla stan.

Jag hade tänkt gå min vanliga runda, men när jag kom till Hägerstensåsen tänkte jag att då kan jag lika gärna gå till Telefonplan.

Och så fortsatte det tills jag var i Gamla stan. 

Huvudet är kanske lite klarare och nerverna lite lugnade, men problemen i åtanke återstår.

Jag önskar att saker var lite mindre komplicerade ibland. Jag är orolig för min hand, har ett återbesök hos läkaren imorgon.

Så vi får väl veta statusen då. 

Känns bara som att det alltid är mig sånt här ska hända. 

Men jag ska försöka vara positiv och se de saker som gör mig glad. 

Inte alltid så lätt dock. 

Mötte Ida efter hennes jobb igår och kollade lite karaoke på lokalkrogen här i Fruängen.

Om nåt så piggar det alltid upp med männsikor i varierande grad av talang som sjunger. Lite som real life Idol, fast med diverse olika åldrar och berusningsgrad. 

Början på november får gärna komma nu. En ljusglimt i vardagen väntar men också beslut att fattas. 

Bring it on!