Jag är ganska så nöjd faktiskt, nu ser dom inte ut som alla andras iallafall. :)

Nu till det seriösa. Det börjar bli höst..

Nu vill man bara sitta med en kopp te med tända ljus och mysa med den man älskar. Jag har ingen sådan person. Jag sitter ensam med tända ljus och det är dom här kommande månaderna av mörker och misär man verkligen känner att man är just ensam.

Det är inte så att jag tänker hoppa på första bästa. Utan mer att det märks att man inte delar skiten med nån annan. Men ensam är stark och det är precis vad jag tänker vara framöver.

Jag har pysslat som satan dom senaste dagarna, jag har fixat med mitt fotoalbum och även pimpat mina solglasögon med rosa och silver strass.

    Rätt nöjd faktiskt!

Igår hängde jag en sväng med Emma och Olivia på stan och fikade.

Sen med hem till Emma. Och kolla lite one tree hill.

    I förrgår var jag barnvakt åt Ellen. Hon gör en verkligen så himla glad. Hon är så sjukt söt och go och säger precis vad man behöver höra. Hon berättar hur fin man är hela tiden och det är inget man får höra för mycket av.

Och jag vet ju att hon menar det, hon är 4 och vet inte vad ljuga är.

            Hon gör min dag!

Skulle ha sina fördelar om man var det på riktigt.

Man skulle till exempel kunna smyga in på fester man verkligen skulle vilja gå på men inte är bjuden på. Tex release fester för skivor med artister man verkligen gillar. Eller kanske smyga in i badhus när det inte var öppet och åka/bada/spa:a sig så mycket man ville. Det finns ju oändliga möjligheter, om man kunde vara det på riktigt.

Men det är inte riktigt lika kul när man är ofrivilligt osynlig. Eller iallafall känner sig ofrivilligt osynlig. När det känns som att man försöker få den där uppmärksamheten av just den där personen som aldrig lyckas se dig. Eller som är för upptagen av sitt eget, eller helt enkelt bara ignorerar dig. Och det känns som man kämpar mot drakar för att vinna ett luftslott.

Ibland känner jag mig som en idiot som ens försöker. Men drömmen om att en dag hitta rätt får mig ändå att kämpa vidare.

.. hur ensam man kan känna sig vissa stunder.

.. hur snabbt en förkylning smyger sig på en, nu ligger mina ögon och kliar och näsan rinner. Vart kom det ifrån.

.. hur bra musik kan förklara vad man känner när man inte hittar orden själv.

.. hur lat man blir när man känner sig hängig.

.. hur ignoranta vissa människor kan vara eller mest iskalla rakt igenom.

.. hur patetisk man kan känna sig när man mår dåligt.

Steget - Vad ska jag göra nu

Dina läppar din hud din lukt och dina ögon
Så fort jag blundar, vad fan ska jag göra?
Jag som aldrig blir speciellt imponerad
Nu ligger jag vaken, vill bara ha mera

Så vi hördes aldrig och det gör ingenting
För jag skrattar mycket om massor omkring mig
Ett underbart liv och dom bästa vännerna
Hur kunde du inte känna det som jag kände?

Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du.

Det är du.

Så som det kändes när du sa mitt namn
Så äkta det kändes när du höll min hand
Men dagarna går, säkert månaderna me
Hoppas alltid, lugnt vill dig bara väl

Vi hördes aldrig kanske var det lika bra
Kanske fattades något tänk om vi kunde va
Om vi hörde ihop som inga andra
Kanske till och med var gjorda för varandra

Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du.

Det är du.

Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du.

Just nu är jag mest orolig för min kära mormor som ligger i uppsala och inte vet vart hon är efter en hjärnblödning.

Det känns som att det här året verkligen satt mig som människa på prov. Och dessa små test verkar inte ta slut. Hur mycket stora tragiska och jobbiga saker ska en person orka med per år? Jag vet att det finns säkert miljoner människor där ute som mår tusen gånger sämre än mig. Men för mig är det nära bristningsgränsen..

Blivit sviken av sin pappa, skattemyndigheten och hela det fiaskot. Farmor dog och nu mormor som kanske aldrig blir sig själv igen. Även att bli sviken av vänner och känna att man är ganska ensam i all sin sorg gör inte saken lättare.

Jag säger nu inte att alla sviker mig eller att alla är taskiga, jag har bra vänner och nära vänner också men det har verkligen visat sig efter den här sommaren vilka jag kan lita på och som finns där för mig.

Nu vill jag bara flytta och komma närmare vänner och släkt.

    Utsikten från karins veranda i hallstahammar.

      Ett gott skratt förlänger livet.. Hoppas det blir lite mer av det nu hädanefter.

Japp han är mannen jag ska gifta mig med så är det bara.

Han är ju så sjukt jävla cp snygg.

( lånade bilden av glamour.se hoppas dom inte blir arga )

Så det är bara att komma med ringen herrn :P

I fredags hade vi tjejkväll hemma hos Lisa. Ett trevligt gäng tjejer i våra bästa år.

Det var längesen jag gick ut med Lisa och jag hade så otroligt kul.

                                Man får som sagt lida för det dagen efter men det var det värt.

Nu till det allvarliga. Mormor har tydligen opererat hjärnan inatt då hon haft en blödning. Och ligger i uppsala :(

När ska det ta slut på alla eländen?

Så idag skänker jag hela min tanke till mormor.