Och jag sitter inne och tynar bort. Eller jäser det är en fråga man kan ställa sig. Tynar bort känslomässigt kanske och jäser runt midjan.

Linda skulle ut och springa, och jag kände att jag ville förlja med. Men det fanns ingen tid.

Jag fikade med Linda och Lisa och Fredrik.

Trevligt att hinna träffa nån innan man började jobba idag. Ska sitta här till 22. Vet inte om jag kommer orka/hinna göra något sen. Ska ju trots allt jobba imorgon.

Jag drömmer så sjuka saker. Det finns ingen hejd tydligen, sover oroligt och vaknar flera gånger under natten.

Kollade på transformers innan jag somnade igår. Den var ju ganska bra faktiskt. Somnade väl 3. Inte konstigt att man är seg idag.

Jag börjar få lite smått panik över vikten. Testade ett par byxor som jag älskar, och kände mig instängd i dom. Inte alls samma sköna byxor, nej dom är utbytta mot ett trångt fängelse. Gaaaaahhhh!

Men kanske ska ta en promenad imorgon innan jobbet då.

Kommer väl skita i det som vanligt, allt för lite sömn.

Jag har ingen motivation till annat än sova och deppa lixom.

Rolig person.

Jag är så less på att jobba nu, sitter här alldelels trött och seg och det känns som om det inte komemr nåt vettigt ur min skalle.

Jag vill inte, kan inte, orkar inte.

Idag kom jag på att det kommer vara kallt när jag går hem så tjock jackan åkte på. Som på bilden. Den är för jävla varm så här års.

Ååååååhhhhh va segt det är. Jag hade hellre legat i min säng och ätit chips och tittat på en dålig film. Jag vill flytta och se andra saker och andra människor. Nån som har ett bra tips?

Lite senare: Klockan är mycket och tröttheten börjar visa sitt rätta jag. Jag sitter helt själv i detta stora rum med datorer. Ett oändligt kontorslandskap som nästan ekar av musiken jag spelar.

Lyssnar på No Doubt, mina favvosar. Jag var/är typ kär i Gwen.

Fick jag välja att se ut som någon annan skulle jag lätt välja henne eller Pink. Vilka vackra människor. Ja ja, man kan inte få allt här i världen.

Nu är det inte ens en vecka tills jag åker till familjen! Jippie!!!!

Pratade med dom idag och saknar dom så mycket.

Det är så förbannat segt å jobba nu. Ser inte fram emot att gå hem sedan heller. Det är frost på bilarna och lär vara kallt och halt. Och mina skor är helt plana under. Som gjort för att halka.

Och jag med min balans kommer säkerligen att göra just detta.

Jaja hopaps nån ser det och får sig ett gott skratt. Så man kan göra nån glad iallafall.

Jaja.. ska väl kolla nån film när jag kommer hem. Och försöka sova. Ska hämta systers grejer imorgon som jag skulle gjort för läbnge sen, men linda skulle hjälpa mig att köra dom. Jaja ciao*

Mmm nu är det fredag och jag jobbar hela helgen, är det inte fantastiskt?

Börjar helgen med ett pass till 24.00

Underbart, sedan imorgon jobbar jag till 22. Och söndagen till 20.00 Vill man ha ett liv så går det tyvärr inte med mitt yrke. Haha.

Jag är så trött hela tiden, så har ni nåt tips på hur man kommer ur höst tröttheten får ni gärna dela med er. 

För jag blir fan bara tröttare och tröttare. 

Nej nu ska jag göra mig iordning för ännu en dag.

När man tittar på tv, film, you name it. Får man den där varma känslan av att någonstans därut finns han, prinsen.. Killen som får varje bekymmer att försvinna. Han som trollar bort den där lilla oros rynkan man allt för ofta hittar mitt mellan ögonen. Killen som suddar ut gränserna för vart livet och drömmen börjar och slutar.

Den håller i sig tills filmen är slut och man kommer på sig själv sitta gråtandes av lycka för något som inte finns.  Den påhittade underbara drömvärld av lögner som en människa satt till verket för att komma bort från den kalla, otäcka och hårda värld man lever i. Och visst börjar killen/tjejens liv kanske pågrund av just denna film. Dom får betalt och människor blir berömda enbart för att dom medverkat i att skapa denna drömvärld för oss vanliga dödliga att gömma oss i. 1½ timma spenderad som man egentligen borde tagit till vara på. Unnat till de verkliga människor som faktiskt finns runt omkring oss. 

Jag vill ge mitt hjärta och få ett åter. Jag är en riktig smöris som gillar det där man aldrig haft och förmodligen aldrig kommer att få uppleva. Att känna den kärlek en mor ger till sitt barn, eller smaken av en kyss som får mig knäsvag.  Jag har glömt känslan av att kännamig älskad.

Självklart inte på det sättet min familj älskar mig. Utan dom vore jag ingenting. Och dom är alldelels för långt bort från mig. 

Vi har alltid varit jätte tight, jag mamma och min syster. 

Vi har flyttat ofantligt många gånger. Och under alla dessa orts byten är dom det enda som alltid hängt med och alltid funnits där. Pappa har också funnits där, men alltid lite i bakgrunden. Eller inte alls. Det är först nu han börjar stiga in i ljuset lite mer. 

Jag tänker alldeles för mycket säger mina vänner, och det kanske är sant. Jag gräver lite för djupt. Men varför inte? Skall man inte utforska och lära känna varenda liten cell i kroppen? Känna när man reagerar på något?

Sökandet efter livets mening börjar ju i dig själv. Och det är ju först när man analyserar sönder sig själv man kan plocka upp bitarna igen.. Eller är jag helt fel ute?

Det får ju gå till en viss gräns. Man kan inte sluta leva för att man funderar och analyserar.

Jag ska nog duscha nu. Sen krypa till kojs, innan pannan kokar :P

Idag har jag flätor. Och det är många som slängt en kommentar om detta.

Jag känner mest att det var jobbigt att ha håret i ansiktet.

Ser iallafall inte ut som frankensteins brud idag. Orkade upp imorse vilket var en bedrift. Kände verkligen inte för att gå upp.

Stod på balkongen igår och tog en cigarett. Det var fullmåne och helt klar himmel. Det var så otroligt vackert. Såna stunder känner man att man önskade att man kunde fånga på något vis. Och visa hela världen hur vackert det kan vara en natt i norrland. Även fast det är svin kallt och man inte pallar stå där ute speciellt länge så kändes det ändå varmt om hjärtat när naturen visar sitt rätta jag.

Månen lyste så starkt och det påverkar nog en mer än man tror.

Jag hade lite problem med att somna och sova gott inatt.

Men jag tog mig ändå upp. Ska bli skönt att sluta när det har ännu inte blivit mörkt ute.

Det ultimatat skulle varit att komma hem till någon.

Nej jobbet kallar igen.

Jag vet inte vad jag ska säga. Att man har en sån släkt.. Jag har en faster som kunde varit djävulen själv. Hon vill inget annat än ont för vår familj.

Hon och min farbror var hem till mor och far och skulle låna vedklyven. Pappa sa nej. ( Det är en lång historia bakom detta. ) Så går han in och tror att dom givetvis skall respektera detta, men icke. Nej när pappa har gått in går dom och tar den ändå. Så min pappa polisanmäler dom. Det ligger väldigt mycket bakom denna historia egentligen. Min faster och farbror kör över min pappa. Och han låter dom göra det. Men äntligen börjar han visa framfötterna, det värsta är att min faster hoppar på min mamma och emmy med ellen på affären i lilla sysslebäck. Där alla vet om allt typ redan innan man själv vet det. 

Som om mamma har med det att göra.

Hon vågar inte ta det med pappa nej hon hoppar på mamma mitt bland allt folk. Så jävla fegt.

När ska dom ta sig i kragen och bete sig som folk? 

Familjen kommer närmare och närmare nu. Snart bara en vecka kvar. 

Imorgon jobbar jag 8-16.30 förhoppningsvis försover jag mig inte. 

Jag borde städa också här hemma får väl bli imorgon efter jobbet. 

Men det känns som om jag inte  kommer orka.

Men jag får väl ta mig i kragen jag med. 

Jag behöver verkligen rycka upp mig. Försöka se det positiva i saker. 

Det kanske blir bättre när kissen kommer hem. Så jag får gosa lite varje dag.

Nej nu blir det tv:n en stund sen sängen.

Jag fick samma kille som igår när jag ringde SJs kundtjänst.  John, igår ville han inte ge mig en annan plats i tåget så fejjan kan åka med, men idag ville han tydigen det. Så nu kommer min bebis hem. Min lilla skit katt..

Träffade Tella hennes dotter igår. Hon hade blivit så himla fin. Började likna fejjan i pälsen. Idag försov jag mig 2 timmar.

Erika ringde mig och jag fattade inte hur man kunde ringa så tidigt. Men sen märkte jag att klockan var lite mer än den borde.

Ca 15 minuter efter uppstigning var jag på jobbet. Trött och jävlig och osminkad. Och det är folk inte sena med att påpeka.

Men skit samma, man kan inte se ut som en baldrottning varje dag! :P

Ska äta en tröst pizza med Linda idag, för att glömma våra bekymmer och vräka i oss ost. Ibland behöver man en upmuntrings fet middag.

Jag skall ju åka ner till min mor och far och ta med mig katten hem.

Och smart som man är tänkte jag inte på det när jag beställde biljetterna, Grattis Linn, du vann smart vm igen.  Så nu för att åka samma sträcka fast med en annan plats ska jag behöva betala typ 300:- Det känns ju helt fel. Jag menar jag ska inte byta dag eller tid eller nåt bara plats. Men det får man inte.

Visst man tycker ju att jag borde haft lite förbehåll och tänkt lite längre men va fan. 

För mig som sitter i en kundtjänst och vet att man kan göra undantag ibland om kunden är trevlig och man kan sätta sig in i situationen vet ju att så svårt är det inte. Men men man får väl stå sitt kast. Massa pengar ska dom ha.

Snart åker jag iallafall. Ska bli nice å träffa syster. Och mamsen och papsen.

 Som jag skrev tidigare idag så känns det som att hela världen ljuger. Vad är det för mening, sanningen kommer ju ändå fram. Jag säger inte attjag aldrig ljugit, för tro mig det har jag.

Men när det enda man hör varenda dag så känner man att  det får fan vara nog nu.  Jag ska inte dra alla över ett sträck men jag önskar att någon kunde bevisa motsatsen. Bara ta ansvaret för vad man gjort. Jag försöker att sona för mina misstag  och vara ärlig så mycket jag kan. Ibland så pass att det kanske inte är bra. Men då har man ju iallafall varit ärlig. Men det är inte alltid så lätt. Jag vet och jag förstår väl det. Men när det handlar om mmänniskors känslor som blir sårade kanske man borde ta ett stadigt tag i sig själv och fråga sig om det är värt det. 

Jaja jag ska inte snöa in på detta ämne allt för mycket. 

Borde lägga mig och försöka sova eftersom jag faktiskt ska upp imorgon och orka jobba. Nightieooo..