Idag har det grillats för första gången i år. Och jag är sjukt trött, så skrivr mer om helgen imorgon.

Men här kommer bilderna iallafall.                        

Idag var det löning. Oh happy day. Sprang på stan med Erika och fikade och grejade och inhandlade lite grejer. Skitfina muffinsformar, och en vattenkokare. Man kan ju undra varför jag aldrig gjort det förut. Något så smidigt. Nu har jag en iallafall.

  Haha, jag och Erika passade på att testa fula kepsar.

Senar anlände mina vänner för ljusparty. Det gick bra och nu har det handlats ljus för en bra tid framöver. Men det luktar ju så  sjukt gott och nu har jag handlat mina favvosar och lite nytt.

Körde hem mamma och satt och pratade framtid. Det är mycket som jag vill göra. Men det löser sig nog.

Imorgon blir det sundsvall med Lillasyster och Ellen. Behöver lite nya sommarkläder och kanske ett par sandaler.

0900 avgår bilen.

Min storasyster åkte in på BB idag för att föda. Och jag blir moster igen, fantastiskt. Tänker på henne och hoppas det går bra.

Ännu en medlem i familjen. :) Hon har även lagt in sitt veto på att skaffa hund. Jag vill så gärna men det kommer nog inte bli så. Jag ska försöka ta det när allt är lite mer stabilt.

Jag har tänkt mångt och mycket på det här med att skaffa en liten hund. Och vilken tid är bättre än nu?

Arbetslös och sommar, jag kan vara ute med den och leka hela dagarna och ut och gå och bada och fika och allt.

Ja det är ett enormt ansvar och det kostar pengar. Men att få ha en liten vän i många år framöver är ju aldrig fel.

Det är mycket att tänka på och ett stort ansvar, men förmodligen värt varenda sekund i längden. Jag ska ta flera funderare men det lutar nog åt en liten vän i sommar.

Idag är stämingen ganska låg på jobbet men folk är ändå här och gör sitt, vilket är ganska starkt gjort med tanke på situationen.

Den 7:e maj för ca 3 år sedan satte jag min fot på anthill för första gången. Nervös och förväntansfull. Jag skulle börja på mitt första "riktiga" jobb. Tidigare hade jag endast haft praktiker och sommarvikariat och jobbat lite extra. Mitt liv såg oerhört annorlunda ut jämfört med hur det ser ut i dagsläget.

Jag började med tanken att jag inte skulle stanna så länge, bara komma i balans och på fötter.

Som säkert många andra som faktiskt stannat kvar också tänkte och intalade sig själv.

Man kan ju inte säga att det varit ett drömjobb, men det har inte funnits nån sorts mobbning, eller dålig stämning mellan arbetskamraterna. Jag har heller aldrig känt mig missanpassad eller malplacerad. Äldre och yngre och alla olika har varit välkomna.

Jag har mycket att tacka denna arbetsplats. Dom har inte gett upp hoppet på mig. Trots sjukdomar och sömnproblem. Jag tackar för att dom gav mig chansen trots avbrutna studier och brist på tidigare erfarenhet. Domhar välkomnat alla. Och gett dom en chans, detta jobb är inte för alla men bara att få chansen att testa kan i många fall vara värt mycket.

Även om många har kommit och gått har det ändå alltid varit några som hängt kvar och förgyllt vardagen.

Det har inte varit själva arbetet, för det har man velat spy på mer än 1 gång. Och jag har mer 100 gånger kallat det slaveriet.

Nej det har varit tryggheten och de vänner som man kan kalla arbetskamrater som lockat en.

Det svider i mitt hjärta att behöva säga hejdå till alla, även om man kommer ses igen kommer det efter den 31 maj inte vara under samma förutsättningar eller på samma nivå. Vissa man kanske aldrig ser igen heller.

Tack vare denna arbetsplats har jag lyckats ta mig från i stort sett noll i inkomst med skulder och en osäkerhet på mitt eget värde som arbetande människa, till en stolt, skuldfri och balanserad person som kommer våga ställa krav på mig själv och andra.

Vad framtiden har att erbjuda mig välkomnar jag med öppna armar och är redo för nya utmaningar och prövningar. Även om det är sjukt läskigt i nuläget.

Jag har länge sagt att jag vill göra nåt annat, och kollat på saker att göra. Men det har varit en trygghet man inte ville lämna. Ekonomiskt och även att man kan det man är där för att göra.

Men nu är det på riktigt, nu måste jag hitta nåt annat att göra. Och jag måste gå vidare. Förut var det bara ett önsketänkande.

Jag känner för alla som skall sluta, av olika anledningar som kanske inte sitter i samma situation som jag som ändå är berättigad akassa och andra "förmåner".

För dom som tvingas leva på soc och som nyligen köpt hus eller helt enkelt förlitat sig på arbetet där alla drömmar nu faller isär.

Det blev mycket skrivet nu, men jag behövde få tömma lite och tacka alla som påverkat mitt liv och som gjort min vardag lite lättare och framförallt trevligare.

Dom man pratat smink, kläder och annat tjejigt med. Dom man små gnabbats med mer som syskon än arbetskamrater eller bara dom man hejar på och får ett leende tillbaka av.

Ingen nämnd ingen glömd.

Japp nu har jag trollat lite med bilder igen.

    Sjukt kul! Nåt måste man ju roa sig med.

Kan inte riktigt hitta orken att direkt göra nåt. Jag borde sätta mig och planera min sommar och min närmaste framtid. Men jag kan bara tänka på att jag verkligen inte orkar idag. Känner mest för att köpa en stor godispåse och grisa ner mig i.

Idag hade vi möte med arbnetsgivaren som berättade att från och med sista maj är vi arbetsbefriade. Så 1 juni får jag med andra ord sommarlov.

3 år har jag jobbat på det här arbetet och det är med sorg jag lämnar det, alla människor som jag träffat och lärt känna som jag kanske aldrig hade träffat annars.

Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva just nu, det är fortfarande en stor chock för oss alla. Skriver nog mer senare.

  Men gud så snygg man kan vara!

Har spenderat eftermiddagen tillsammans med Lisa. Vi har druckit kaffe, jordgubbs smoothies och bara slappat. Lyckades med detta underbara kort också. Det finaste är att vi lyckas skela med varsitt öga.

Det är så skönt å hänga med Lisa, vi kan alltid fula oss och skratta åt och med varann. Blir alldelels för sällan dock.

Men väntar spänt på hennes bröllop nu i sommar. Hennes klänning är så snygg och hon är så lycklig. Inte mer än att hon förtjänar att vara det kan man tycka.

Hon är så värd det.

Men imorgon är en ny dag och den närmar sig med stormsteg, bäst att hoppa i säng och mysa ner sig så man orkar med den.