Min hand är inte bättre. Jo när jag har min fina "vante" funkar den väl någorlunda.

Men så fort jag tar av den gör det ont.

Min mage krånglar, det har den gjort sen i onsdags. Den gör ont och får mig på dåligt humör.

Utan-jobb situationen tär på mig, den äter mig levande. Varje dag känns som att jag vill ligga kvar i sängen och inte göra någonting. 

Hur är det menat att man ska komma över en av dom jobbigaste tragedierna i ens liv när hela ens dagar är fyllda med ingenting?

Och ja just det, det är höst också! 

Tiden på året när jag minst av allt vill vara sysslolös, deprimerad och singel. 

Mina vänner gör sitt bästa, och jag dricker nog lite mer öl än vad som är hälsosamt just i dagsläget. 

Vem fan gör inte det? 

Jag klandrar fortfarande mig själv, även fast jag inte borde. Även fast jag vet att jag inte gjort något fel. 

Och jag fattar inte vad som fortfarande håller mig kvar?

Det driver mig till vansinne. Och allt tänkande är inte ok. Det blir för mycket och jag får inte ut det. 

Jag vill kunna bli arg och skrika och slåss ( läs slå på saker, inte människor ). Men någonting håller mig tillbaka och sliter sönder mig inuti istället.

Det är så mycket jag borde och ska och tänker att jag kunde ha gjort.

Men till vilken nytta?

Det är bara en massa bullshit jag föder mig med för att inte släppa taget.

Och vad hoppas jag på egentligen? Att en person som kunnat göra såhär mot mig ska vända sig om och vilja ha tillbaka mig? 

Skulle jag sjunka så lågt? Skulle jag vilja leva i osäkerhet hela mitt liv och aldrig känna mig trygg? 

Vad håller jag på med?