I torsdags åkte jag med Lillasyster och Ellen till de värmländska skogarna. Resan gick bra, Ellen spydde bara två gånger och en gång precis vid norska gränsen :P

Vi var ju bara tvungna att gå ut och pictografera lite.

  Och vi var starka i Norge minsann.

  Detta är typ det enda man ser på vägen mellan Sollefteå och Norra värmland.. Skog, skog och åter skog.     Och jag ska ärligt anmäla Emmy till sveriges sämsta bilförare. Ida min kusin sa det efter samtalet vi hade då jag var tvungen att säga åt emmy att stanna så vi inte krockade med en annan bil innan vi ens kommit ut ur Sollefteå.

  Farmors begravning var fin och en kompis från Torsby sjöng så fint i kyrkan. Nu vilar hon i frid bredvid farfar. Synd bara att prästen var lite för seg för min smak.

            Vi hade kalas för Ellen på Lördagen då hon egentligen fyllde år på Fredagen men inte ville att hon skulle behöva fylla år när det var begravning. Och min storasyster med sambo och sina två söta barn var där, också min kusin med hennes två söta barn. Det var jättemysigt att få hänga med dom i helgen. Det är så sällan man ses.

Vi fick även låna ett helt eget litet hus att bo i under helgen.

Vi åkte hem igår under natten då ellen blir så åksjuk på dagen om det är varmt. Så vi var hemma strax innan 6 imorse. Idag är jag sjukt trött. Men funderar starkt på att åka till västerås till min älskade kaka i helgen och hänga med henne och hästarna.

Vore kul då jag aldrig varit dit. När jag ändå är i flängar tagen.

Ja nu bär det snart av till de värmländska skogarna.

Med både sorg, rädsla och glädje åker jag ner.

Men det är ett ont jag måste ta. Ta tjuren vid hornen helt enkelt.

Jag pratade med mitt X Ken igår. Jag är så otroligt glad att vi är vänner. Det är ju trots allt snart 4 år sen vi gjorde slut. Men han har sett mitt liv på nära håll när det gäller familjen och mig som person. Och han är ett väldigt bra stöd.

Han ser mig i det hela och vet hur jag mår och tänker.

Vi hade det inte lätt när vi var tillsammans. Bodde i Torsby med min Kusin och bror som granne.. Och de var inte direkt renlevnadsmänniskor. Och den misären vi levde i genom att inte ha några pengar och inga jobb och konstiga människor springande runt oss. Att vi klarade 2 år tillsammans var ett mirakel tror jag.

Men gjorde också att vi blev väldigt nära och är såpass bra vänner som vi är idag.

Men nu bär det av!

Idag har nog varit en av dom sämsta dagarna på länge. Telefonen har gått på högvarv och alla jag pratat med är arga eller gråter eller bara less.

Och jag har nog gråtit i minst 4 timmar sammanlagd tid. Men imorgon åker jag till sysslebäck och på fredag är farmors begravning.

Jag måste göra det här. Prata med pappa och speciellt när jag har mina syskon med mig. Jag behöver allt stöd jag kan få just nu.

Jag har så svullna ögon att jag knappt ser men det är ju för allt det här gråtandet.

Ser sjukt skabbigt ut om inte annat.

Carin kom hit och tvingade mig att äta. Det är vänner det.

Hon höll mig sällskap så jag tvingade mig själv att städa också.

Mycket välbehövligt.

Det har tagit mig 3 dagar att tvätta 3 tvättar..

Men nu ska jag packa..

Jag har på senaste tiden varit så upptagen med mig själv att jag inte ens tänkt på kärlek och hur beroende jag är av att älska och bli älskad.

Men vissa stunder kommer jag på hur ensam jag faktiskt är på det planet.

Inte så att jag tänker slänga mig in i första bästa förhållande eller att jag aktivt verkligen söker efter det, jag har alldeles för mycket i huvudet nu.

Men jag kan verkligen sakna någon som håller om mig när det är som värst. Och pussar mig i pannan och säger att det kommer bli bra.

Jag vill bli sådär hutlöst kär och galen så att allt annat inte spelar nån roll. Och självklart att personen känner samma sak som mig. Jag har inte känt den känslan på 4 år och jag börjar glömma bort den. Vilket jag kan tycka är väldigt sorgligt.

Många av mina vänner verkar ha hittat rätt och lärt sig att kompromissa för att lyckas leva med någon dom älskar.

Det är ju inte bara en dans på rosor.

Ja skulle nån hitta en person som är perfekt för mig och som är lagom spännande kan ni ju hojta till ;)

Jag såg egentligen bara två artister på urkult. Jaqee och Theresa Andersson. Att Jaqee var bra visste jag redan men Theresa var en riktigt rolig överraskning.

Jag och My satt långt fram och blev helt tagna av denna lilla människa. Där står hon på scen med massa olika instrument och sjukt många pedaler.

Och loopar sig själv i olika stämmor och trampar och sjunger.

      Hon var sjukt bra iallafall.

Det har ytterligare gått ett bra tag sedan jag skrev. Och som vanligt har jag haft fullt upp och inte kunnat uppdatera. Så jag gör det nu.

Jag var på bröllop förra helgen. Mellan Sanna och Peder i alnö gamla kyrka. Det var sjukt vackert och det var 110 gäster. Festen efter var nog den mest lyckade fest jag någonsin varit på. Inget bråk inget som går sönder och bara glada fulla miner.

Dom hade inget band men en trubadur som bjöd in den som ville att hänga på och rätt vad det var reste sig den ena musikanten efter den andra och började spela. En trummis som spelade med skedar i brist på annat, en basist och en gitarrist som spelar i dagvag annars. Och det lät inte förjävligt.

Taxin hem gick 03.00 och jag satt uppe och drack folköl (peoplesbeer) till 06.30

        Sanna ( bruden ) bad mig stanna nån dag och bara hänga med henne och hennes syskon så det gjorde jag. Jag drack öl, badade i pool och i hav. Bastade och åt god mat och drack mer öl. Lyssnade på gitarrspelande och sjungande syskon och fru och hustru. Bara mös och slapp vara ensam.     Satt på pool däcket och i deras mysiga verande på det smurfblå huset på den lilla ön.

      Och sedan for jag hem och packade om min väska, städade och pussade våfflan. Sedan hem till min syster för att vara barnvakt åt skruttungen.

Vi tog bussen till Näsåker och Urkult.

Vi hjälpte mamma med en massa och lekte i regnet.   Efter barnvaktande fick jag leka med mina vänner.

                  Jag har verkligen haft en jobbigt stressig men ändå underbar festival tack vare alla dessa människor. Tack för att ni finns och får mig att glömma och ha roligt.

Det har druckits mycket öl och kramats massor. Men detta är min första festival utan att ens hångla. I´m proud!

Jag hängde kvar tills idag och byggde lera och bara slappade med Ida, My, Adam, Fia och Kjelle. Och självklart den söta lilla Tussie.

          Haha Elaka MY.

Men skjutsen har gått hem i den gamla ambulansen, så efter 8 dagars ölande av 9 möjliga sitter jag med ett förråd av frukt och ler åt mina äventyr och saknar redan alla mina vänner som gör min vardag lite bättre än alla andras <3

Förut lyssnade jag alltid på Lars Winnerbäck.

Minst en låt per dag. Jag har inte gjort det på ett tag.

Men idag tog jag förnuftet tillfånga och lyssnade.

Det känns som att ingen annan kan förklara känslor i ord som den mannen.

Oavsett situation och hur komplicerad den än må vara har han satt det i ord, och man kan äntligen släppa ut det.

" Här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt"

Ungefär så som jag känner just nu.

Linda fyllde år igår, så jag följde med hem till hennes mamma och åt massa god mat och glasstårta. Sen blev det kalasande och jag drack kanske lite mer än jag borde ha gjort. Vilket jag självklart får sota för idag. Men det var det lätt värt.

Nu ska jag lyssna sönder örona med Larsa!

Min Farmor gick bort igår.

Hon hade ramlat för någon dag sedan och brutit höften, och blev sämre och fick åka på sjukhus. Där hon somnade in igår.

Jag har aldrig haft en speciellt nära relation med henne. Och har många gånger tyckt att hon behandlat oss barnbarn orättvist. Och varit ledsen för att hon gjort det, men det var mest när jag var yngre.

Dom senaste åren strax innan Farfar gick bort och efter det när hon blev dement  blev hon en annan person som var mycket trevligare och som visade kärlek. Tragiskt egentligen men jag fick en annan syn på henne då. När hon satt och höll mig i handen och log.

Hon var ju min Farmor och jag älskade ju henne oavsett.

Det känns bara som att allt kommer på en gång, och jag har faktiskt sjukt svårt att hantera allt just nu.