Så här ligger mitt liv till:

Jag var till glasmästarföretaget för att få reda på vad självrisken blir. 3000 spänn ska dom ha i självrisk vilket är 35% av priset. Kul att han var tvungen att ta den dyraste jävla rutan som var på bilen.

Bilen är nu hemma hos mamma och pappa under tak.

Jag är fortfarande inte frisk. Jag hostar så mycket på kvällen och morgonen att jag vill spy. Så jag blir hemma imorgon och resten av helgen. Kommer till jobbet på måndag.

I övrigt har jag en pojkvän som just nu inte har några känslor what so ever. Han är totalt tom och kan inte ge mig stöd eller svar på vad han vill. Han äter antidepressiva och är tydligen känslokall och inte alls samma person jag föll för.Vilket jag kan förstå är jobbigt och krävande och frustrerande. För det är det för mig.

Han kan inte förmå sig att självmant ringa eller skicka ett sms. Han låter mest sur och jag kan inte riktigt greppa det.

Så min eftermiddag spenderade jag gråtandes i 3 timmar oavbrutet på mitt badrumsgolv. ( jag har golvvärme )

Med min kram-kudde och duntäcke. Pratade med mina kära systrar och grät.

Man kan säga att mitt humör inte direkt är på topp just nu.

Vart tog min pojkvän vägen? Ska man redan så här snabbt i en relation ställas inför allt det här, och möta totalt noll?

Och när man själv har en jävligt tuff vecka och behöver stöd och inte får nåt alls.

Som tur var kom en vän med glass och bara satt här med mig.

Bara satt och höll mig sällskap. Så att jag kunde fokusera på annat än allt som just nu står mig upp över öronen.

Och jag är ju den som hellre klandrar mig själv än att försöka förstå och ta distans till problemet.

Så för mig blir det personligt. Vilket jag inte borde göra men inte kan låta bli.

Allt det här kanske man inte ska berätta men jag kan inte låtsas om att allt är någorlunda bra längre.

Förmodligen kan min överreaktion bero på att jag forfarande är fysiskt sjuk och inte riktigt orkar hantera allt som slängs på mig.

Nu ska jag försöka sova.

Min bil den övre, och sandras bil. Och nu har jag fått reda på vem det är också.

Fy fan i helvete!!!!

Jag är så jävla arg.

Här ligger man i sin säng och försöker sova, så hör man nåt. Det låter som nån slår nåt hårt.

Man går till fönstret och kollar, då kommer en kille med vit keps, blårutig skjorta och jeans. Skjortan uppkavlad så man ser att han har en tatuering på höger arm. Han tar kvasten som står vid porten och slår sönder sandras bilrutor. Jag skriker: - Vad fan håller du på med?!?

Då går han runt bilen och fortsätter förbi audin som står på gården och sen hör jag krasch.

Den jäveln har kraschat min ruta också. Men skojjar ni med mig????

Som om mitt liv kunde bli sämre just nu?

Jag ringer 112. Polisen kommer 40 minuter senare. Det är nu anmält. Men om nån endaste en vet vem den killen är. Förmodligen har han varit ute och supit på hörnan eller nåt. Så snälla berätta det.

3 bilars rutor är kraschade så snälla!!!

Vilka jävla pundhuvuden!!!

Jag är så jävla förbannad. När man precis har lagat fanskapet kommer det här som ett slag i ansiktet..

Och nu kan jag verkligen inte sova. Och hostan ger sig inte. Fan jag blir så jävla arg!

Såhär har jag legat i snart två veckor. Skit kul. Här lyckas jag nästan se pigg ut vilket är ett stort plus!

Detta är vad jag lyckades klämma i mig till middag igår.

Fullkornspasta med en hemgjord pasta sås.

Ser mest ut som kräks men smakar desto bättre.

2 tomater som man hackar upp i småbitar och slänger i stekpannan. Stek i olivolja.

Låt det ligga och puttra så det blir lite som en sås.

1 rödlök hackad

1 paprika valfri färg

1 zucchini ( kan man skita i om man vill )

Låt det stekas/puttra ihop till en sås gegga och krydda med det du vill ha.

Jag har örtsalt, cayennepeppar och vanlig peppar.

Enkelt, billigt och gott. Sen kan man ju välja att ha i kyckling eller andra grönsaker om man vill.

Märker ni hur tråkigt jag har eller? Varför skulle jag annars skriva recept?

Att man ska orka med allt som slängs på en? Idag var iallafall erika snäll och skjutsade upp mig på volvo så jag fick lämna in bilen. Nu sitter jag spänt och väntar på kostnadsförslaget.

Förhoppningsvis kommer det inte skena iväg allt för mycket så jag faktiskt har råd och leva resten av månaden också.

I övrigt skulle jag vilja skära av min egen hals och bihålor och allt sjukt och ge det till råttorna. Men det kan man ju inte göra. För vem skulle överleva nåt sånt, och om man faktiskt överlevde vem skulle älska mig sen.

Jag ser lite piggare ut och har till och med orkat klä mig i annat än mjukiskläder, frågan är om det är för att motivera mig själv mest. Eller om jag faktiskt börjar se ett ljus i denna slemtunnel.

Det är roligt att vakna och snyta ut blod och hosta upp diverse otrevliga saker, för att sedan tillbringa ännu en dag med att stirra in i tv:n och känna humöret sänkas ännu ett snäpp.

I övrigt har jag lite för mycket att tänka på just nu, men jag orkar inte ta upp det här.

Nu ska jag släpa mig ner på stan och köpa motivations fika, så jag kanske kan lura mig själv till att bli frisk. Om man låtsas om att det inte finns kanske det ger sig ;)

Eller jag hoppas det iallafall.

"Beautiful Disaster"

He drowns in his dreams
An exquisite extreme I know
He’s as damned as he seems
And more heaven than a heart could hold
And if I try to save him
My whole world could cave in
It just ain't right
It just ain't right

Oh and I don't know
I don't know what he's after
But he's so beautiful
Such a beautiful disaster
And if I could hold on
Through the tears and the laughter
Would it be beautiful?
Or just a beautiful disaster

He's magic and myth
As strong as what I believe
A tragedy with
More damage than a soul should see
And do I try to change him?
So hard not to blame him
Hold on tight
Hold on tight

Oh 'cause I don't know
I don't know what he's after
But he’s so beautiful
Such a beautiful disaster
And if I could hold on
Through the tears and the laughter
Would it be beautiful?
Or just a beautiful disaster

I'm longing for love and the logical
But he's only happy hysterical
I'm waiting for some kind of miracle
Waited so long
So long

He’s soft to the touch
But frayed at the end he breaks
He’s never enough
And still he's more than I can take

Oh 'cause I don't know
I don't know what he's after
But he's so beautiful
Such a beautiful disaster
And if I could hold on
Through the tears and the laughter
Would it be beautiful?
Or just a beautiful disaster

He’s beautiful
Such a beautiful disaster

Jag har fått finnar nåt så in i helvete. Ser ut som en prickig korv, och det är precis vad jag behöver just nu.

Det dög tydligen inte med att hosta så man tror att revbenen ska gå av, behöva snyta ut halva hjärnan hela tiden och inte ens orka gå till affären utan att börja flåsa som en 40-taggare som kedjeröker.

Nej dessa små monster komplementerar mina feberblanka trötta ögon.

Sedan att man utöver det ska behöva tänka på den lilla satans bilen som måste bogseras och bara står där och retas.

Jag får psykbryt snart, den här lägenheten och dom här väggarna hånar mig hela tiden.

Dom känns bara mindre och mindre.

FY FAN!