Just nu är jag mest orolig för min kära mormor som ligger i uppsala och inte vet vart hon är efter en hjärnblödning.

Det känns som att det här året verkligen satt mig som människa på prov. Och dessa små test verkar inte ta slut. Hur mycket stora tragiska och jobbiga saker ska en person orka med per år? Jag vet att det finns säkert miljoner människor där ute som mår tusen gånger sämre än mig. Men för mig är det nära bristningsgränsen..

Blivit sviken av sin pappa, skattemyndigheten och hela det fiaskot. Farmor dog och nu mormor som kanske aldrig blir sig själv igen. Även att bli sviken av vänner och känna att man är ganska ensam i all sin sorg gör inte saken lättare.

Jag säger nu inte att alla sviker mig eller att alla är taskiga, jag har bra vänner och nära vänner också men det har verkligen visat sig efter den här sommaren vilka jag kan lita på och som finns där för mig.

Nu vill jag bara flytta och komma närmare vänner och släkt.

    Utsikten från karins veranda i hallstahammar.

      Ett gott skratt förlänger livet.. Hoppas det blir lite mer av det nu hädanefter.

Japp han är mannen jag ska gifta mig med så är det bara.

Han är ju så sjukt jävla cp snygg.

( lånade bilden av glamour.se hoppas dom inte blir arga )

Så det är bara att komma med ringen herrn :P

I fredags hade vi tjejkväll hemma hos Lisa. Ett trevligt gäng tjejer i våra bästa år.

Det var längesen jag gick ut med Lisa och jag hade så otroligt kul.

                                Man får som sagt lida för det dagen efter men det var det värt.

Nu till det allvarliga. Mormor har tydligen opererat hjärnan inatt då hon haft en blödning. Och ligger i uppsala :(

När ska det ta slut på alla eländen?

Så idag skänker jag hela min tanke till mormor.  

Jag vaknade hemma i sängen imorse med skinnjacka men inga byxor. Bevis på en lyckad kväll..

Ja nu är jag hemma igen och när man kommer fram ser man att några löv börjat bli gula och känner skillnaden i temperaturen. Och jag som verkligen inte gillar hösten blir bara ännu lite mer ledsen.

Visst är det skönt att komma hem till min säng och mina saker och VÅFFLAN såklart. Carin har varit en ängel och vaktat henne medans jag var borta. Men jag saknar Karin och huset och att slippa vara ensam.

Här är allt kaos och jag känner det direkt jag kliver in i lägenheten. Eller egentligen så fort man känner att man nästan är hemma.

Men man får göra det bästa av situationen.

Och jobba hårdare för sitt mål.

Japp nu sitter jag på bussen igen.

Denna gång på väg hem från min tillflyktsort.

Jag har haft det sååå bra och ville inte åka ifrån Karin. Men måste ju hem och göra viktiga saker.

Har äntligen hittat ett el-uttag så jag kan kolla på film och lyssna på musik så resan inte blir så sjukt jävla tråkig.

Jag har verkligen fastnat för Johnossi nu och kan bara inte sluta :P

Vi var på en krog som heter Pluto i lördags. Och tydligen fick vimmelfotografen tag i oss.

        Haha FABULOUS!!

Idag är jag soffliggande :( 

Mensvärken från helvetet har valt att inta min kropp och jag uppskattar det icke. Blev inget jobbsökande idag. Men men ett jobb har svarat och verkar positiva så vi håller tummarna.

Jag åker hem inom de närmsta dagarna och det är ganska jobbigt. Jag trivs så sjukt bra här och vill inte åka från Karin.

Vi funkar verkligen tillsammans och sliter inte på varann.

Sökte bara ett jobb idag men jag var så sjukt trött och hade ont i huvet så jag orkade helt enkelt inte. Men tar nya tag imorgon och sedan får det vara nog med jobb sökande för denna resa.

Men jag vill verkligen inte åka hem. Men jag måste för jag har en massa saker jag måste göra. Och som inte kan vänta längre.

Köpte en blomma till Karin idag innan jag åkte hem, och hon hade haft en skit dag så hon blev så himla glad. Sen tog vi en promenad för att gå av oss lite.

Så nu sitter vi här med lite vin och ska strax hoppa i säng.