2010 och 2012 var mina värsta år vad jag kan minnas. 

Dom kriser och kamper jag då fick kämpa mig igenom var mer än nära att knäcka mig.

Nu 3 år senare och många erfarenheter rikare kan jag äntligen stå på helt egna ben och sola mig i glansen av att ha kämpat mig dit jag nu är. 

Men strålarna skiner inte ner på alla just nu. En vän kämpar sig just nu igenom vad som kan vara en av dennes svåraste stunder på många år och jag minns så väl hur det kändes när mina fötter släpade på dom där tunga skorna. När varje dag man orkade sig ur sängen var en vinst. 

Man bygger hela tiden ett korthus, det står stabilt och tryggt och man bjuder in vänner och bekanta.

Man leker med ödet, och så länge det är vindstilla eller det kommer en lättare pust så står det där.

Ståtligt, vackert och  med en falsk trygghet. 

Sen kommer stormen, när känslorna stormar i hela ditt hjärta och "korthuset" din trygghet och allt du byggt upp faller.

Som vän önskar man att man kan finnas där, men när man står där med söndergråtna kinder och hoppet ligger platt på golvet men ändå i en liten hög av besvikelser finns inga ord som hjälper.

Det är ett krig man måste vinna själv.

Själv befinner jag mig i en never ending story av förkylning..

Mitt senaste läkarbesök kändes ändå lite mer hoppfullt och givande. Min läkare lyssnade, kollade mina journaler flera år tillbaka och tog min oro på allvar. 

Bara det att han faktiskt väljer att kalla in mig för att diskutera provsvaren när dom kommer tillbaka tyder på en respekt läkare - patient emellan. Jag hatar att få ett brev på posten. Så oerhört opersonligt och ignorant. 

Han tog prover för i princip allt. Vitaminer, mineraler, sköldkörteln, immunförsvaret, astma. 

Men sen kan det ju även helt enkelt vara så att jag haft en jävla otur också. 

Shit happens lixom. 

Oavsett vad svaret nu kommer vara kommer det kännas bra att ha uteslutit allt.

Snart kommer även min födelsedag.. 31.. Jag orkar inte ens gå in på det. 

Jag är tacksam för mina vänner, min familj och min katt som jag inte kan göra annat än älska så högt att jag snart får svindel.