En vuxen flickas drömmar.

Alla inlägg den 7 oktober 2015

Av Linn - 7 oktober 2015 18:07

Nu har det gått ett tag igen sedan jag orkade gräva lite i mitt huvud och pränta ner det. 

Men när man är mitt i allt det där virvlandet och inne i en period man inte känner igen så kan man inte riktigt sätta ord på det heller.

 

För hela våren och sommaren har jag haft någon sort lyckojaktspanik.

Jag har försökt fylla livet med något.

Ni vet, något mer än bara vardag. Om det ska vara någon eller något har jag inte vetat och mest bara tuffat på. 

Sen kommer den, kylan och hösten som drar lite i handbromsen och man stannar upp och tar sig en liten funderare. 

Vad är det jag hela tiden letar efter?

Tidsfördriv? Bekräftelse? Något meningsfullt? 

Hela min facebookfeed är full av bebisar/barn och giftermål. 

Och jag kan inte ens hitta någon jag trivs tillräckligt med för att ens påbörja något seriöst. 

Antingen är jag alldeles för kräsen, eller så är jag helt enkelt inte redo för det än. 

Dom flesta kryper mer och mer ur sitt skal ju äldre dom blir. Men för mig är det nog lite tvärtom, jag väljer att sluta mig mer och mer när det kommer till det känslomässiga livet.

Eller så träffar jag helt enkelt fel sorts människor. 

Man skulle nog kunna säga att jag gått igenom en liten identitetskris i sommar. 

På ena planhalvan har jag ångvältat på som vanligt, och på den andra har jag grävt ett hål. 

Mitt största problem är nog att man växt upp på mindre orter där utbudet är begränsat och man liksom inte haft något större val.

Men i Stockholm finns den där allt du kan äta buffén som egentligen skrämmer skiten ur dig och lämnar dig lite lamslagen och handlingsförlamad. För inte nog med att du får välja och vraka och vara petig, nej alla andra är precis likadana. Och minsta lilla "tabbe" eller mening felformulerad och man blir ratad. Vidare till nästa rätt på menyn. 

Dom man själv gärna vill smaka lite mer på har inte alls samma mål som dig och man hamnar likförbannat där tomhänt. 


Jag har heller ingen direkt hobby, jag lär mig inget instrument, jag målar inte fantastiska tavlor eller knypplar. Jag tillhör ingen grupp som ger dig gemenskap och trygghet, nej jag bara är. 

Jag har mina fantastiska vänner som förgyller vardagen med alla sina galna upptåg. Och jag hänger på..

Jag har lite tappat min gnista, och kanske gett upp. Man skulle kunna säga att jag lever i nuet. Så mycket nuet att det blir tomt på agendan. 

Där står jag och gapar och undrar vad som nu ska hända. 


Sen tror jag att tvåsamheten skrämmer mig. Rädslan för att släppa in någon i den här lilla borgen jag sakta har byggt.

- Nää men vaddå jag kommer ju ändå bara bli sårad.

Jag ser hur andra par beter sig, och blir lite smått mörkrädd för att behöva ställas inför alla dessa val och konflikter. Jag har ju lyckats att hålla mig borta från allt det där så länge nu. 

Gifta som prasslar på sidan, svartsjuka och misstänksamhet, otillräckligheten och besvikelsen.

Men på facebook rullar dom förbi, dom med bebisar och giftermål och allt det där lyckliga som jag inte har.

När ska jag sluta med den här jakten på den där jävla lyckan och börja leva?

 

Presentation


En blogg om en vanlig vardag. Om kärlek och musik och livets små önskningar.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

In english please?

Bloggerfy

kitty


Ovido - Quiz & Flashcards