Känslan man får när man ser kära människor sitta och kuttra på caféer och tunnelbanan, helt påbylsade av höstkläder och uppslukade i varann. Som att få en käftsmäll men ändå inte. Det är inte deras fel.. Jag är trött på att vara singel, jag är trött på att känna mig ensam. 

Jag är trött på att den enda kärleken som inte är den familjära eller vänskaplig som hittar till mig är en liten katt som knappt lämnar min sida så fort jag kliver innanför dörren. 

Men bara för att jag är trött på detta påhitt man kallar kärlek betyder inte att jag frenetiskt letar efter någon. 

Nej, snarare tvärtom faktiskt. Jag har nog aldrig varit så pass singel som jag är i dagsläget. 

Ingen jag flörtar med, ingen som skickar små gulliga sms som piggar upp den gråa vardagen och ingen jag kan prata om mina gråa vardag med. 

Nu menar jag inte att jag inte har vänner med vilka jag kan ventilera, för det har jag. 

Även om jag känner att även på den fronten har jag dragit mig lite undan.

Delvis är jag trött mestadels av den fria tid jag lyckas skrapa ihop, och jag har dragits med en j*vla förkylning i 3 veckor nu som verkligen inte vill ge sig. 

Jag tror att anledningen till min dipp i det sociala livet beror delvis på att jag just i detta nu inte riktigt trivs i mitt eget skinn. Jag vill inte visa mig för omvärlden.

Några kilon har magiskt krupit in under min hud och bosatt sig, vilket har skapat en osäkerhet.

Men samtidigt är jag för trött för att ta tag i saken. 

Jag vill bara sova, och klappa min katt..

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag snart sparka bakut och ta tag i saken. Men just i detta nu är jag inte där.

Katten som flyttat in i mitt och Idas liv heter Sizzla, han är gammal och sådär skabbigt söt. 

Lite sårbar och trasig och alldeles underbar. 

Han sover oftast på mig. På min arm, på mina ben eller min mage. 

Han kurrar högt, och det känns som att vi behöver varandra lika mycket.

Och nu låter jag som en riktig "crazy catlady" men må så vara..

Jag älskar katter!

Halloween firades med några av arbetskamraterna på en kryssning till finland. 

Fruktansvärt roligt! Vilka fantastiska arbetskamrater jag har. Jag har verkligen hittat männsikor jag inte vill förlora någonsin. 

Jag har även fått tummen ur och påbörjat mitt projekt med att fylla armen med diverse betydelsefulla minnen från barnsben. 

Första anhalten blev en My Little Pony :)

Hon är inte färdig än, hon ska fyllas med färg och liv.

Men jag är så fruktansvärt nöjd. Och Anna som tatuerar mig är verkligen den rätt personen för jobbet.

She can read my mind!

Det var dagens tycka till om livet update! 

Enjoy.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...