Jag skulle vilja ta mig tiden att berätta om min Morfar. 

En oerhört godhjärtad och vänlig man. En man som trivdes bäst i ett stort leende och med ett dåligt skämt i bakfickan hela tiden. 

En man som alltid berättade för mig hur fin jag var och som alltid fanns där för min mamma. 

Han var så osjälvisk och snäll att man önskar att man en dag får träffa någon som påminner om honom. 

Min Morfar gick bort i fredags. Inte helt oväntat efter en tids sjukdom, men som alltid så tycker man att det har gått för fort. 

Men å andra sidan vill man ju självklart att han skulle slippa lida, vilket han inte gör längre. 

Det kan jag ändå vara tacksam för.

Jag ägnar en tanke till mina kusiner, som ändå hade turen att få växa upp med mormor och morfar. 

Som alltid bott nära och träffat dom mycket mer än mig. Jag kan tänka mig att deras sorg kanske är starkare men inte större. Han var ju ändå min morfar också, och jag älskade honom på samma sätt. 

Men jag kände honom förmodligen inte lika väl. Har inte lika många minnen och upplevelser med honom.

Men han har alltid varit en lika stor del. 

Jag har inte träffat honom så mycket de senaste åren. 

Men jag har skickat brev och vykort och kort till honom. För att han skulle veta att jag tänkte på honom och älskade honom.

Jag tror att den största sorgen kommer komma när jag träffar släkten, och under begravningen. 

Men det är ju det dom är till för..

Lars Hammarsten du är saknad! Och kommer så förbli. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...