... Att jag vid 30 års ålder skulle ha lärt mig av mina misstag. 

Att jag skulle se tecken som egentligen är ganska självklara. 

Att jag inte slänger mig huvudstupa och handfallet in i "relationer" som inte är bra för mig. 

Man skulle kunna tycka att practise makes perfect. 

Men så är tydligen inte fallet. 

Jag faller för människor som är känslomässigt handikappade, oåtkomliga och inte alls vad jag egentligen behöver. 

Men vad jag behöver, vill ha, hittar och väljer är tydligen fyra helt olika kategorier. 

De jag träffat som hade gått över berg och djupa dalar för min skull intresserar mig inte. Där finns ingen utmaning. 

Men då frågar jag mig själv... Vad är det för jävla utmaning jag vill ha egentligen? Som får mig att helt gå ifrån mig själv som independent woman i dagens samhälle. Som får mig att ge upp mina tankar om att jag kommit nånstans efter mina förra nederlag. 

Nej tillbaka på ruta 1. Den där rutan där jag tvivlar på mig själv som snygg, vacker, sexig och åtråvärd.

Jag tvivlar ju inte på mig själv i andra situationer. Jobbet och min sociala förmåga bland vänner blir inte lidande av mina tvivel. 

Det enda jag egentligen tvivlar på är min förmåga att älska och bli älskad. 

Borde jag bara vara ensam och hoppas på att nån gång inom en oviss framtid ramlar han i knät på mig, HAN, som är socialt begåvad. Som är i kontakt med sina känslor, som också har fått kämpa och förstår innebörden av att växa från ingenstans och ingenting. Som har humor och lagom mycket självförtroende.

Finns han verkligen? 

Jag inser nu när jag läser igenom mitt inlägg att det låter så oerhört dystert. Det är egentligen inte min mening. Bara ordbajseri för att få tömma skallen från det som snurrar.

Singel i storstan är inget för den tålamodsfattige..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...