Får man säga att det är sommar nu? Vågar man det, utan att det dåliga vädret kommer och piskar en i ryggen? I två hela dagar har solen vågat sig fram och skänkt glädje till sin omgivning. 

Och det har varit underbart :)

Rob har varit lite hängig och förkyld men somnade lite sött i skuggan igår. 

Idag började vi dagen med att flyta runt i poolen innan det kom en massa folk. Vilket var en perfekt start på dagen, lite stillhet och avslappning i solen. Vem mår dåligt av det?

Och nu städas det för fullt inför morgondagens midsommarfirande. 

Så imorgon ska det firas, inte bara för att solen skiner eller att sommaren är här.

Nej det ska även firas för att för ett år sedan på midsommar var det första gången jag såg dom där djupa bruna ögonen och den fantastiska människa jag numera kallar både älskling och pojkvän.

Det är alltså inte ett år sen vi på riktigt blev tillsammans men ett år sen jag föll pladask direkt jag såg honom. 

Och det om något borde ju firas!

Man kan ju börja fundera på vart jag skulle vara idag om han inte funnits i mitt liv.