Försöker förstå varför jag inte vågar skita i allt och bara dra.

Jag har aldrig varit en fegis förut. Jag har tagit mitt pick och pack och dragit.

Iofs har jag aldrig haft ett jobb förut som jag har nu. Men det är ändå något som hållermig fast i denna stinkande lilla stad. Kanske är det de få vänner jag faktiskt har. Eller bara tryggheten i att ha ett jobb och min EGEN lägenhet, som jag får ha vad och vem jag vill i. Den är liten och kanske inte helt perfekt inredd. Men den är min.

Skulle vilja bara skita i allt här och dra vidare och se andra saker/människor.

Det är lite som fördomarna man har mot norrland. Det är alltid samma människor på krogen. Bara i en ny förpackning kläder och en annan frisyr. Och får du ett rykte så tro inte att det är glömt nästa helg. Oh no, det sitter i tills du ligger under jord. Visst kan det vara lite charmigt men fan inte i längden.

Nej jag ska rycka mig i kragen och söka jobb på annan ort. Kanske till och med annat land.

För att gå till en helt annan sak. Jag börjar tro att människor inte har något vett och välvilja kvar.

Senast igår pratade jag med 2 personer som förstör relationer mellan människor. Även om dom inte är den inbjudande parten är dom delaktiga.

Den ena har sex med sin gifta chef, med man och barn hemma.

Hennes försvar ( chefen ): - Jag får inte det jag behöver hemma.

Då pratar man om det och försöker. Går det inte bör man inte vara tillsammans. Men man går inte till en yngre medarbetare och beter sig som en slampa.

Jag skall inte säga att jag är felfri, men jag har lärt av mina misstag och skaffat något vettigare ideal och värderingar. Och jag tror aldrig att jag skulle vilja såra en människa så igen.

Om inte för en själv så för barnen.

Den andra frågar mig vad han skall göra när hans kompis flickvän frågar om dom skall "kolla på film".

Jag frågar om han tänker göra det och han svarar ja. Och jag frågar varför?

- För han är inte en så bra kompis ändå. Och han är så skrytig av sig.

Rättfärdigar det att vara den som flickvännen skall vara otrogen med?

Efter lite diskuterande bestämmer han sig för att inte göra något och istället berätta för kompisen vad hans flickvän håller på med. Vilket jag tycker är helt rätt.

Det är så mycket sånt här som händer runt omkring.

Jag är redan rädd för att binda mig och lägga mina känslor i någon annans händer.

Har varit singel i snart 2 år. Och ju mer jag hör ju räddare blir jag för att våga släppa någon inpå mig.

Livet är bra onödigt jobbigt ibland.

Ja ja detta är mitt nuvarande huvudbry.