Ååååhhhhh jag bara älskar saker som går fort!!!

Idag fick jag prova åka rib-båt nere i hamnen i Västerås. Vi åkte runt på mälaren i en timme och flög över vågor och det var något av det roligaste jag gjort på svinlänge!

Det var jag, Linus och Plew.

            Den gick i 60 knop vilket tydligen är typ 100 km/h.

Så jävla svinhäftigt!!

Självklart hette båten Linn också :)

Igår var spenderade vi lite tid nere i hamnen också. Och satt på real och glassade med sköna människor :)

  Nu är jag helt slut efter all spänning idag med båten..

Men det blir nog en sväng ut och motionera så man håller sig i trim.

Har ju äntligen lyckats gå ner till 59 kilo :D. Tänkte hålla mig där!

Ingen förstår mig som min älskade lillasyster.

Hon skickade en länk till en låt på youtube:

Hon skrev: Jag har hittat himlen

• Linn Hammarsten ÅÅÅÅHHHHH!!!!!!!!
• 

  Emmy Sofia Bengtsson I GAVE YOU AAAAAAAALLLLLLLLLLLLLL AND YOU RIP IT FROM MY HANDS AND YOU SWEAR IT'S ALL GONE

  
  
• 

  Linn Hammarsten PRECIS!!!!!!!!!!!!!!!!
• 

  Emmy Sofia Bengtsson det är bara du som förstår min lidelse för musik
• 

  Linn Hammarsten Jaa vi är nog exakt likadana ångestkänslomusikknarkare..
• 

  Linn Hammarsten När musiken beskriver det man inte själv kan beskriva. Och river i hjärtat.

Och det är sant. Ingen förstår mig som hon. När musiken blir mer än bara toner och kryper in under skinnet och berättar vad varje cell vill beskriva.

ja det är först då det gör ont...

Nu på kvällen när man ligger i sängen är värst. Man försöker sova men det bara snurrar en massa frågor och funderingar i huvudet som man aldrig kommer få svar på.

Och när man ser Karin gulla med Micke och dom går och lägger sig.

Den där mysiga stunden innan man somnar, när man ligger nära och bara känner sig trygg och nöjd och mysig. Eller myset i soffan framför tv:n. 

Men jag är inte så ledsen längre, eller arg. Jag mest bara saknar dom små detaljerna som gjorde att jag faktiskt föll.

Jag har ju faktiskt inte fysiskt sett honom på 1½ vecka. Vilket kan vara en av orsakerna till att det inte känns lika jobbigt.

Det stora styrkeprovet blir när jag väl ser honom IRL. Om det ens sker. Jag hänger ju inte direkt på byn och driver om dagarna.

Idag har varit en bra dag överlag. Har solat lite ute på gräsmattan, och nördat mig som fan med telefonen :P

Var bort till Tatiana och drack lite Te och fikade. Då fick jag mig en liten promenad också :)

När jag kom hem var Karin och Lotta på gården med Rosanna och Charlie och red på ridanan på gården.

Jag släpade ut köksbordet som fick agera som hinder när Karin skulle hoppa.  Det gick lite motigt först men efter lite övertalning lyckades hon hoppa det.

Såg ganska kul ut :D

Skönt å få hänga lite med min kära fru idag. Hennes Micke kom och tog med sin doberman Dex. Som ser ganska giftig ut, men är supersnäll... Mot dom han gillar.

Han vaktar huset inatt :D Känns oerhört tryggt.

Imorgon är det dags för dygnsjobb igen.

Måste försöka med mitt trix att bara tänka på svart så jag kanske somnar.

Igår klev jag upp 06.30 för att 07.50 vara på tågstationen i Västerås för att hämta min efterlängtade nya telefon.

En god vän till mig hade fått denmen hade själv redan en iphone så jag fick den.

Han skulle åka förbi Västerås med tåget så jag fick en kram och en puss på kinden och en telefon :)

Så under gårdagen var jag en riktig telefonnörd!

Jobbade igår och satt och fick massa tips på saker man behöver.

Igår kunde nog inget förstöra mitt glada humör :D

Idag skiner solen och jag ska bara pilla med min nya telefon och ligga i solen och mysa och läsa min bok :)

Linn is a happy camper!  

Idag är en ny dag.

En bättre dag, om än lite så är den bättre.

Jag fick ut lite av min frustration på jobbet när jag sågade.

Och jag tackar alla mina vänner som ställer upp för mig via sina kommentarer till det förra inlägget och kommentaren jag fick.

Spårade ip-adressen till Lund...

I love ya´ll <3

Jag ska försöka tänka annorlunda och inte vara arg eller ledsen.

Det fanns ju inget jag kunde göra.

Och jag tog iallafall chansen. Och jag kanske lever ett väldigt känslosamt liv, men hellre det än att vara kall.

Och nu anklagar jag inte nån för att vara kall, utan jag bara kan tycka att jag hellre har toppar och dalar än ligger på en rak linje och inte tar chansen.

Men nu rebootar jag och försöker le istället.

Jag fick en ganska otrevlig kommentar till mitt förra inlägg, självklart anonymt. Men jag säger det igen som jag sagt förr. 

Passar det inte så läs inte.

Jag har börjat gilla Veronica Maggio mer och mer nu faktiskt.

Så tänkte bjuda på denna goa bit.

Jag har nu gråtit och varit arg, ska försöka klistra på leendet imorgon.

Måste sova ska upp tidigt och jobba.

Jag har gjort det igen, gått på en nitlott.

Lämnat ut mitt hjärta och fått det trampat på.

Man kan tycka att jag borde vara van vid det här laget. Men det gör lika ont varje gång.

Nu ska jag bara försöka samla ihop mig och gå vidare.

Men först ska jag gråta!

Igår var jag ett vrak, svinledsen och ville inte göra nåt.

Idag vill jag slåss och skrika och säga obscena saker.  Det handlar inte enbart om det som nyss hänt. Det handlar om allt. Om framtiden och hur den kommer att te sig.

Vad som ska hända med huset, inte det vi bor i utan det jag äger som ingen bor i.

Ja bara allt. För det är ju självklart så att när man börjat tänka på en sak så kommer alla. Men det går nog över snart.

Tiden läker alla sår ellerhur?

Jag är glad att jag har Karin och Fejjan och Hilding iallafall dom sötjävlarna.

Nu ska jag försöka få tummen ur och städa mitt rum.

Det ser fordevlisch ut!