Nu ikväll har jag varit med linda till jonas och tittat på film och ätit goda bullar. Jag åt fler stycken för att det är så förbannat gott och för att fylla igen mun på nåt sätt.

Svårt att inte prata när man är bland goda vänner som skrattar och pratar. Man känner sig lite smått handikappad och som att dom låter bli att prata bara för att vara hövliga. Det är otroligt gulligt och jag uppskattar det men man känner sig lite ur balans bara. Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg. Det tackar jag för och mycket riktigt finns det såna "resmål" men det är en sak när man väljer det själv och går in för det. Och en sak när man lite smått tvingas till det. Men jag ska se det som en tankeställare. Kan vara nyttigt för tanken och sinnena.

Imorgon bär det av till Halkbanan, hur ske det gå om jag inte får prata. Jag får väl prata ytterst lite och försöka lösa det på något sätt. Det har ju trots allt gått några dagar så några ord skall inte skada.  Är lite nervös. Köra med andra elever i bilen samt att sladda å så, men såg filmen speed racer och blev så sugen på att bli racing förare så det ska nog gå bra.

Jag ska jobba i helgen. Kommer kännas mysko men samtidigt skönt att träffa folk igen, även om man inte kan skämta som vanligt kan man lyssna på andra och slipper den lilla rösten i huvet :P

Ser faktiskt inte så mycket fram emot julafton. Känns ganska omotiverat att sitta och jobba till 00.30 en sådan kväll. Förhoppningsvis jobbar jag med nån trevlig. Den som lever får se. 

Nu ska jag hoppa i säng och försöka sova inför morgondagen.

God natt*

Jag börjar fundera på så konstiga saker när man inte kan göra annat än lyssna.

Tankarna liksom flyger iväg och man hamnar långt från startpunkten och märker att tiden har slungats iväg och man har suttit i sin egen lilla värld i ca 20 minuter.

Försöker plugga till körkortet men tankarna lixom flyger iväg på annat håll och jag kan inte riktigt hitta koncentrationen.

Idag vågade jag mig ut för att hämta mitt pass som jag behöver för att legitimera mig vid halkbanan och  när jag ska skriva/köra upp. Mitt gamla leg hade gått ut. Inte bra när man börjar bli så gammal.

Men nu har jag ju ett pass om jag nån gång skulle få för mig att resa nånstans.

Skulle egentligen bara vilja släppa allt och fly landet. Men vad gör man. Man tragglar sig fram i snö och slask och  väntar tåligt och duktigt på sommaren.

Vilken man ändå inte får uppleva för man ska jobba.

Nej jag ska resa och hitta mig en stark och rik man som kan ta hand om mig. :P

Vilken dröm.. Jaja ska väl försöka begrava mig i böckerna igen.

Ciao.

Jag gjorde det, jag gick till affären och köpte snus. Jag har ännu inte öppnat den, men jag gjorde det. Varför gjorde jag så?

Jo för att det här driver mig till vansinne.

Det är fan inte lätt att sluta röka. Inte på nåt sätt. Om jag bara kunde ha fått röra på mig och  bli av med all skit jag trycker i mig istället för att röka.

För jag trycker i mig allt som kommer i min väg. Det är som om jag aldrig ätit förr..  Helt sjukt. 

Jag vill inte, det bara blir så att jag går till kylskåpet och tar nåt. 

Vilket inte är bra, för det första så gör det ont i halsen att svälja. För det andra blir jag inte av med energin, och för det tredje har jag fan inte råd.

Har nu beställt resan ner och till värmland. Åker ner den 29:e och hem den 3:e. Ska bli skoj. Saknar min släkt. :( 

Fan va tråkigt det är att vara "stum". Jag får ju inte ens hosta vilket inte heller är så lätt nä ens lilla katt släpper hår som aldrig förr. Det virvlar i näsan hela tiden och det är svårt att varken nysa eller hosta då. 

Ja det finns nog många jag skulle vilja byta med idag faktiskt.

Jag orkar inte det här nåt mer, att hålla käften. Vad är det för sorts tortyr egentligen. Tiga ihjäl mig kommer jag göra.

Jag börjar fundera på hur jag egentligen låter. Om jag ska prata bara för att. Men vill inte riskera att aldrig låta normal igen.

Men dom som säger att sluta röka inte är nåt svårt ska jag fan slå ner. Jag vill kapa mina egna fingrar och röka dom bara för att tillfredställa begäret. Jag låter som ett riktigt psyko. Men det här tar knäcken på mig psykiskt.

Vad fan ska jag ta mig till? 

Jag har även ont i halsen efter järnröret de stoppade ner för att kunna greja. Det gör fortfarande svin ont. Kan det inte bara gå väldigt fort förbi.

Idag gjorde emmy sin uppkörning. Hon klarade det inte, berodde på ett fel med nåt fel vid nån stopplinje. 

Hon tar det nästa gång! Det vet jag <3

Ska försöka dirigera min resa så jag hinner träffa alla jag vill träffa i jul också. Vi får väl se hur det går. 

Jaja tillbaka till tristessen.

Det känns som om jag vill klösa ur mig ögonen och slita mitt hår. Jag vill bara röka en cigg. Och skrika högt, men inget av dessa är nu ett alternativ.

Jag försökte komunicera med min mamma på sms, men det går inte med äldre har jag märkt. Hon ringde och jag tvingades prata lite. Jag låter helt konstig. Inte som mig. Ska åka ner den 29:e till värmland. Ska bli skönt. Bli ompysslad av familjen och få pappas goda mat. Och mammas såklart.

Jag ska ju ha med mig fejjan, och tanken var väl att jag skulle ta omvägen över sthlm hem så jag kan hälsa på min storasyster.  Men har jag henne med går nog inte det och jag behöver ju veta det om jag skall kunna boka hemresan. Jävla skit att man inte bara kan ringa och fråga. 

Det är mycket som blir svårare av att inte kunna prata. Dessutom när man har ont i halsen och inte orkar så mycket. 

Man blir ju ganska rastlös när man inte får röka även fast man vill.. Men samtidigt inte kunna göra nåt för att få bort den där rastlösheten.. Fan jag vill bara lägga mig och skrika.

Tiden får gärna gå fort nu. 

Tur att jag har en vän här som hjälper mig med lite saker. Men roligt att umgås med mig som inte får säga ett ord. Men men har man ett gott hjärta så har man. Tack!

Nu har jag opererats. Jag kan prata men får inte på 14 dagar. För att stämbandet skall läka ihop ordentligt. Jag får inte hosta, inte harkla mig inte viska och ska jag prata skall det vara lugnt och försiktigt. Om jag nu prompt måste.

Sov hos Sanna och Peder i sundsvall natten till idag. Skulle vara på sjukhuset 8 på morgonen. Fick skjuts med sanna på vägen till hennes jobb så var där redan 07.15.  Hade inte sovit särskilt bra, var ganska nervös och sanna och peder har ganska skumma ljud för sig när dom sover :P Gnisslar tänder och gnyr och sånt. Haha lite roande.Det var i vilket fall som helst väldigt vänligt av dom att låta mig sova där. Och trevligtatt se hur och vart dom bor.

Åkte med Carin ner till sundsvall så jag fick lite tid med henne också. Aldrig fel att träffa gamla vänner.

Man är jävligt ful i sina operations kläder.  Som ni ser.  Jag hade en jätte trevlig sköterska. Helen, hon gjorde min vsitelse mycket trevligare. 

Det är ganska läskigt när man ligger på uppvak med en massa männsikor som skriker av smärta bredvid. Man vågar som inte yttra ett ljud för man är rädd att man gör någon annat nåt. 

Fick sova lite mer när jag vaknat till först. Nere på kirurgiska dagmottagningen. Min läkare kom och berättade vad dom hade gjort och att det hade gått bra. Och att jag inte får prata på 14 dagar.  Det var först meningen att jag skulle ta bussen hem då emma fick förhinder. Men det tillät inte Helen min sköterska. Så jag fick åka taxi till sollefteå. 

Med enbart penisonärer.. Och halvdöva också. Som satt och små skrek till varandra i baksätet, fick iallafall sitta fram. Tyst som i graven. Fortfarande yr och snurrig efter narkosen.

Vad är det dom ger en i narkose egentligen, man smakar ju kemikalie snusk i munnen hur länge som helst.

Nu sitter jag hemma med lite svår nikotin abstinens och  inga cigg eller nikotin i närheten. Behöver ju sluta.. 

Och varför inte välja detta tillfälle. Känner mig bara så himla konstig just nu. Kan bero på tröttheten och alla mediciner och kemikalier i kroppen samt ingen nikotin.

Stackars den som behöver umgås med mig..

Kändes mest skumt att inte kunna gulla med fejjan som jag brukar. 

Kan ju inte ropa på henne eller nåt :(

Nej nu ska jag ta hostmeducin och sova.. Nighty*

Idag är det idol final. Och jag ska bara sitta hemma och titta på det och ta det lugnt. Segt att vara lite nervös så här inför en veckas tystnad.

Ska nog bli skönt för dom runt omkring. idag hade jag en kund som kallade mig för idiot. Och smart som jag är kläcker jag ur mig: - Men hur fräsch i huvet är hon då?

Grattis dagens blond pris går till Linn. Jag tackar och bugar..

Helgen blir lugn. Sushi på lördag med Bearo och Pumba! I look forward to it.

Sedan på söndag bär det av mot sherwood skogen. ( sundsvall )

För en nervpirrande natt och säkert inte många timmars sömn. Förhoppningsvis kan Emma komma och hämta mig på måndag efter operationen så jag slipper åka buss hem. Skulle inte vara så kul att gå på bussen med en lapp.

" Hej jag vill till sollefteå, kan inte prata och jag är 24 år"

Lite konstiga blickar man skulle få. Jag är ledig över hela nyårs veckan så jag ska ner till värmland. Och hälsa på familjen och släkten.

Så länge sedan jag träffade mormor och morfar! Ska bli trevligt som bara den..

Skall nog flyga ner om jag kan lösa det på något vis. Måste hitta en kattvakt åt fejjan också. Vet ej om man kan flyga med katter. Hmm måste nog ta reda på det.

Borde iallafall beställa biljetter nu snart.

Nu är man tillbaka på bygget. Och ingen Emma.

Synd att vi missade varann idag. Körde bil idag på körskolan, på landsväg-vänstersväng. Och självklart höger sväng. Det gick ganska bra faktiskt.

Fan jag börjar känna mig säker på det här. Nu måste jag bara komma ikapp med teorin. Men nästa vecka när jag inte får prata kan jag ju sitta och plugga som ett djur. För det lär behövas. Måste klara det nu på en gång.

Det blir så förbannat dyrt annars.

Har träffat en person nu i nån dag och det är pojken som jag skrev om angående helgen.

Han är söt och trevlig och rolig att umgås med. Men det är mycket funderingar som dyker upp.

Jag är så osäker på mig själv vad jag vill och om jag klarar av det. Det är dels en stor ålderskillnad som påverkar både mig och alla andra runt omkring.

Men jag tror det mest är i mitt huvud. Sedan blir det ju inte bättre av att folk går omkring och varnar för mig. Känns måttligt kul.

Men men jag kan ju inte gör så mycket åt det. Att det är så kul att göra livet surt för mig. Men har tagit upp det med en av personerna det gäller så det känns ju lite bättre.

Jag har inte alltid varit världens bästa person, jag har gjort fel och jag har uppfört mig som en slampa vissa perioder av mitt liv. Men hur länge ska jag få betala för det? Jag sotar för det varje dag i denna guds glömda håla. Överallt hela tiden och visst det är väl inte mer än att jag skall ta det men borde inte folk ge sig nån gång?