Kamilla var ju hos mig ett tag, jag hittade ett kort vi tog som var så himla kul.

Hon är så liten att hon kan stå raklång i mitt städskåp!!! Hahahaha 

Varför blir det alltid såhär? Jag ska upp klockan 6 och kan inte sova. Bara för att jag vet att jag ska upp och inte kan försova mig eller vad handlar det om?

Jag la mig i sängen halv elva och nu har jag legat och snurrat, vridit och vänt mig. Och tillslut får man nog och försöker en annan strategi. Som egentligen inte fungerar men som ändå måste provas. Så här hamnar man och ska försöka tömma tankarna. 

Min jakt på mister right pågår och under tiden hittar jag andra som fungerar som substitut. Men det är jakten som gör att han inte dyker upp. Och min otroliga rädsla för att göra bort mig och såra som jag en gång gjort samt min rädsla att bli sårad, så min mur blir bara tjockare och tjockare. Och högre och mer svår genomtränglig.

Han finns inte här, inte i sollefteå iallafall. Det är något som är säkert. 

Fan jag måste släppa det där, börja leva för mig själv och ingen annan. 

Men den här jävla sömnlösheten.. Fan jag vill inte. Kan ingen bara banka vett i huvet på mig??

Jag har så mycket att göra hela tiden så jag hinner inte med mig själv. Idag skulle jag ha varit på körskolan och pluggat lite. Men nej då jag jobbade så sent igår var jag ju tvungen att sova tills jag stressade till jobbet. :(

Hur ska detta gå, vart ska jag hitta tiden att bli klar?

Idag får jag sitta och rå plugga innan sovdags. Ska ju upp tidigt imorgon så det får bli tidigt i säng.

Mitt liv är svin tråkigt just nu känner jag. Och jag sluter mig bara inåt mer och mer. Jag orkar inte prata med folk inte  ens min egen familj.

Sucks ass.

Ja nu är det bara 2 timmar kvar. Typ.. Och Yoshi öser på med musiken så tiden går lite snabbare iallafall. Ganska bra musik iallafall.

Och jag orkar inte, får bara ärenden som tar för evigt. Och det är segt..

Om någon bara kunde svepa förbi mig och säga, ja men Linn inte ska du behöva sitta här. Jag tar hand om dig du kan få bo hos mig och äta min mat tills du hittar vad du vill göra med livet, men icke. Nej jag sitter fast. Spikad fast på min plätt på jorden. Ja visst jag ska vara glad som har ett jobb och som har nånstans å bo och jadda jadda men det betyder ju inte att man inte längtar efter mer.. Eller bara nån annan eller nåt annat?

Men man ska leva som om varje dag var den sista, hur ska det gå till när vardagen är såååå tråkig?

Jaja tillbaka till jobbet nu lilla arbetsmyra.

Och idag jobbar jag härliga 16.00-00.30 Jippie! Eller?!?

Nej det suger flottig hästballe. Jag är trött och har gjort av med en massa pengar som vanligt. Köpte nya skor och en tröja och ett linne och en parfym, man vill ju inte lukta illa. Tänkt att man ska ju unna sig så man inte köper godis, eller vad ska jag skylla på? Har även suttit på körskolan en sväng idag. Nu har jag bara repetitions fasen kvar. Och sluttestet. Jag är ganska nervis faktiskt. Men men, ska bli skönt att det snart är över.

Längtar tills i helgen då det är fest med det gamla vanliga gänget igen.

Sedan blir det nog ganska lugnt ett tag tror jag. Kan vara bra för plånboken och själen. Och figuren förhoppningsvis. Ååååhhhh va segt det är att jobba.. Jag dör..

Idag behövde Linn inte jobba. Sååå himla skönt. Istället har jag ätit med Linda och Björn. Var ett tag sen jag träffade min egen Arme..

Himla trevligt att träffa dom igen. Sedan har jag städat och klistrat på mitt skin på datorn. Den är super snygg! Och jag gjorde ett himla bra jobb. Tänkte sätta mig och plugga lite teori till körkortet. Teori provet är ganska snart. Gaaaaaahhhhhh!!!!!!!

 Jag har lite smått panik över det, har inte känd mig nervös innan på allvar men nu kommer den smygande. En smått ilande panik känsla som gör att jag hellre skjuter på det än tar tag i det. Typiskt Linn. Tar tag i saker som är VIKTIGA i sista sekunden. Just det det påminner mig om att jag måste boka om tandläkaren. Har fan inte råd att slänga ut 2000 nu är det snart är uppkörning. Det får gå före. 

Jaja nu ska det målas klart naglar sedan plugga!!

Så nu sitter jag och rullar tummarna och lyssnar på musik. Och så kom den, Låten med stort L. Jag har nyligen funnit Melissa Horn. Vilken underbar människa. Hon är helt fantastisk.

Och här är texten för  Som jag hade dig förut:

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt, men e livrädd att fastna här
Nu kan det va försent, att säga som det är

Jag testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
Och jag har försökt att fånga den andra men har aldrig nåt ut
Jag vill ha en sista chans, så jag säger rakt ut

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
När jag va dig nära, ville du därifrån
Jag vet att du har tänkt
Men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt
Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
Det är dags att lägga på
Men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut 

Och visst kan man känan så om sina ex eller bara människor som man tappat på vägen. De är saknade och man vill ha dom tillbaka och sitta i den lilla bubbla av tid man en gång hade. Som var så perfekt att man inte ville gå därifrån. Men var tvungen. Och den spracka och man lämnades blöt och ensam igen. Även om valet att gå var ens eget vissa gånger kan man ändå känna saknaden av något som en gång var och som aldrig kommer tillbaka.

Nu vart det väldigt sentimentalt men,  fuck stelhet.

Mitt största problem just nu är att veta vad fan jag vill. Hur jag ska få det och i vilken ände jag ska börja.

Vart börjar man rycka i sömmarna för att lösa upp en situation som egentligen är hållbar men börjar bli för "tråkig" och ensam för att orka med i längden.

Visst vill jag väl vara svensson och kunna stanna på en plats mer än ett tag, men det sliter i varje fiber i min kropp efter nya utmaningar. Nya människor och kanske till och med ett liv. Med andra och regelbundna rutiner. För som jag lever nu håller inte i längden, med tider som aldrig är desamma två dagar i rad blir rutiner ett minne blott. Den enda rutin jag har är att de helger jag är ledig supa så att den försvinner fortare än kvickt. Vad är det för liv och när ska jag bryta mig ur?

Det är mycket som poppar upp i huvet när man träffar familjen och inser hur ensam man är egentligen när dom inte är en normal bit bort.

Mm och den jävla chatten, när ska den fungera igen? Att sitta och jobba på jobbet är tråkigt men att bara sitta och vänta är dödsdömt.

Imorse när jag skulle ta på mig mina jeans fick jag nog. Jag har gått upp i vikt mer än vad jag borde. Jag är inte tjock jag vet, men jag tycker det är sorgligt när kläderna inte passar längre. Så nu har jag bestämt mig.

Inget mer godis på väldigt länge. Jag måste sluta tröst äta bort min sorg. Inget mer godis, chips på lääänge. Hur ska detta gå??

Men man måste ta till med drastiska metoder. Och sluta vara så lat. Jag behöver röra på mig mer. Jag sitter bara på min röv och då växer den. Japp det gör den.

Osmidigt av mig att låta det bli så. Jag trivs inte i mitt skinn längre. Och alla bara, nej men det syns inte. Nej det kanske det inte gör. Men det känns. Överallt. ;(

Jaja nu ska det bli andra bullar. Alltså inga bullar. Inget mer sliskigt socker i form av choklad och annat gottigt. Bara man ger sig med det kommer det säkert märkas. Och om jag börjar gå lite mer. Men det är ju så förbannat kallt så man tar hellre skjutsen när det bjuds.

Lat Linn..